Tornedalingar

 

Det geografiska området Tornedalen syftar till älvdalskommunerna Haparanda, Övertorneå och Pajala samt delar av Kiruna och Gällivare kommun. Tornedalen har varit ett mångkulturellt och flerspråkigt område där finska, meänkieli och samiska har talats. Meänkieli kallades tidigare Tornedalsfinska och är en språklig kvarleva från tiden innan gränsdragningen mellan Sverige och Finland 1809. 

 

I slutet av 1800-talet påbörjade staten sin försvenskningsprocess, den äldre generationen tornedalingar kan berätta om att de inte fått eller vågat prata sitt modersmål i skolan. I början av 1920-talet var skolan i Tornedalen helt försvenskad. Men trots ett starkt assimilationstryck och försvenskningspolitik har tornedalsfinskan levt kvar i Tornedalen. Ett sekel efter försvenskningsprocessen (år 2000) erkände staten tornedalingarna som en nationell minoritet och meänkieli som ett officiellt språk.   

 

Språket är i stor del det som skiljer tornedalingar från andra svenskar men det finns även en tornedalsk kultur i form av mat, hantverk och traditioner som särskiljer sig från den svenska kulturen. Det finns uppskattningsvis mellan 40 000-70 000 meänkielitalande personer i hela Sverige. Dock torde betydligt fler identifiera sig som tornedalingar. Sådana som kanske inte bor I Tornedalen eller ens i Sverige och inte heller äger språket, men vars själ, hjärta och tanke är sprungen ur mandelpotatisen, torrfurorna och de ändlösa myrarna. 

 

Idag talas meänkieli i mindre utsträckning av yngre generationer, vilket har skapat en slags utanförkänsla hos dem som inte talar språket. Vi vill därför öppna upp möjligheten och viljan till att bevara vår minoritetsgrupp, inte bara genom språklig kunskap utan även genom kulturell, social och historisk kunskapsspridning.